Välkommen till kennel Subarasii!
6/3 Igår tog jag en ny titt...
..på fauvevalparna, och detta är den lilla tjej som just nu ligger bäst till att flytta hem till oss. Hon har den bästa helheten extriört och dessutom utmärkte hon sig idag som varande en liten terrorist :-) Hon skulle passa in ypperligt med de andra busarna här hemma.
Här är pappa Lilleman som nu får komma in och vara med sina telningar. Tyvärr verkar han inte förstå att man inte ska sno grejorna av sina barn, utan ge dom dem istället. Nåja, de får väl brotta ikull honom och ta tillbaka leksakerna :-) Massor med valpkort hittar ni HÄR.
27/2 Mycket har hänt sedan senaste uppdateringen...
..först och främst har Crikey hunnit vara iväg på ögonlysning, och den var u.a. Så nu är den allra sista hälsoundersökningen avklarad utan anmärkning, och hon kan paras på nästa löp. Det lär dröja en god stund eftersom hon löpte i slutet på november och brukar ha ca. 8 månader mellan.
Sedan har vi varit iväg på Cockerpromenad på Alla hjärtansdag. Alla hundarna och husse följde med i det sköna vädret. Fler kort från dagen hittar ni HÄR
Nu när det har varit så kallt har Eddi varit kontorshund hela dagar. Mest ligger hon snällt och sover vid mina fötter under skrivbordet - men inte hela tiden...
..jag passar även på att lägga in microträningar när de andra hundarna inte behöver stängas ut. Så nu apporterar Eddi det mesta som kommer i hennes väg...
..behöver du ta bort några häftklammer matte? ..Eller vill du ha mobilfodralet?..En rosett då??
Apportbock och dummie kommer också in...
..liksom fågelvinge och kaninskinnsdummie.
Pennor och muggar utgör inte heller något problem. Apropå muggar...
Den här fina muggen fick jag på cockerklubbens årsmöte för att jag hade värvat flest nya medlemmar förra året. Helt oväntat, men väldigt uppskattat! En jättesöt mugg som jag väljer att använda istället för att bara låta den stå på en hylla och samla damm. Nu behöver ingen tveka om vems mugg det är på jobbet - min är unik!
Liiite krånglig att röra om i, men det får man ta!
Idag så har vi då äntligen varit och träffat vår nya familjemedlem för första gången. Det är en liten Basset Fauve de Bretangetik som fyllde 4 veckor i torsdags. Riktigt vem som är vår lilla Gyllende Gnizta vet vi inte än. Det finns tre tikar i kullen, och vi kommer att plocka med oss hem den som ser ut att vara mest lovande. Kullen är hur som helst väldigt jämn, även om jag redan lyckats hitta 2 favoriter av tjejerna. Å andra sidan kanske jag inte ser skillnad på dem nästa gång vi kommer dit..:-) Vill ni se fler bilder på den bedårande kullen av 4 veckors Fauvevalpar kan ni trycka HÄR.
31/1 Fedagen var en hektisk dag...
..först var jag på jobbet som vanligt. Sedan bar det iväg till Fritzon för att hämta Tante Celinn som skulle träffa veterinären. Hon har problem med hud och öron och får därför lov att medicineras allt emellanåt. Än går det att hålla henne besvärsfri med hjälp av återkommande medicinering - tack och lov.
Eddi passade på att ta en tupplur medan Celinn undersöktes...
..och det var nog tur det, eftersom brorsan Eliott väntade när vi kom hem. Han skulle få sista piffningen innan lördagens utställning, och efter trimbordet fick de härja fritt ett tag :-)
Mycket brottning blev det i snön...
..vad är vad?
Time out!
..och på't igen!
Är det Eddis vekliga själ som lyser igenom?? Liiite monster är hon nog:-)
Allt emellanåt övergick brottningen till vild jakt...
..för att sedan bli brottning igen. Sedan åkte Eliott hem för att hamna i badbaljan, och jag gjorde mig i ordning för att gå på 50-års partaj. Därifrån smet jag tidigt för att hinna bada Eddi (vilket HON tyckte var totalt onödigt). Husse däremot firade för oss bägge, och kom inte hem förrän kvart i fyra på morgonen. Precis i tid för att få vara med när jag gav hundarna frukost :-) Av förklarliga skäl är han sällan vaken när jag morgonfodrar. Efter frukost blåste jag Eddi helt torr och tog den sista piffningen av henne. Sedan fick hon följa med husse i säng och nanna kudde några timmar till eftersom hon skulle hålla sig fin i pälsen. Resten av gänget fick en ordentlig morgonpromenad med matte istället.
Så var det dags för utställningen. Dagens utställning låg bara 3 mil bort, och cockrarna gick rätt sent, så vi behövde inte vara på plats förrän kl.11. Först ut var Eliott med matte Lina. Hon har tränat duktigt med honom och det visade sig verkligen i ringen. Eliott stod riktigt fint. Bra gjort Lina!
..mmmm, rätt skönt med massage!
Här talar domare Helen Björkman om för Lina hur hon ska gå. Det är alltid lika trevligt när domarna hjälper nybörjare att visa sina hundar så bra som möjligt.
Eliott stog lika fint på golvet också.
Detta är hans kritik: Söt hanvalp med bra storlek och proportioner. Maskulint huvud, önskar mer stop. Välformad bröstkorg för åldern. Något rak överarm, välvinklad bak. Rör sig med tillräcklig steglängd. Bra päls, utmärkt temprament. HP
Sedan var det Eddis tur. Det ser lite kul ut när jag har hennes öron i min hand...
..och detta är dagens kritik:
Feminin tikvalp. Feminint huvud, kunde ha mer kraft i nospartiet. Tillräcklig hals, bra överlinje. Något rak överarm, bra bröstkorg. Välvinklat bakställ, bra ben och tassar. rör sig väl. Utmärkt temprament. HP
Eliott och Eddi var ensamma cockrar idag, och placerade sig således som BIR & BIM. Eddi blev BIR & Eliott BIM. Eddi tog sig sedan inte vidare i BIS-finalen. En trevlig dag hade vi, och jag hoppas att Lina fick lite blodad tand. De var jätteduktiga, och det skulle vara kul att se hur Eliott står sig i lite konkurrens. Fast hans valppäls får gärna lossna lite till innan han vänstervarvar nästa gång. :-)
17/1 Eddi & jag åkte till Katrineholm...
..igår för att Eddi skulle få strutta runt lite i ringen. Det gäller ju att hålla i ringträningen så att hon kan uppföra sig bra när det blir dags för juniordebut. Nu var det dock bara debut i valpklass 2. Hon var lite ostyrig i både päls och gång - men kul hade hon! Och att hon tycker att det är roligt är det absolut viktigaste med hundstruttningen. Vägen till hundstruttningen inkluderar ju ett bad, och det är inte fullt så roligt... Speciellt inte när vårt avlopp inte klarar hundhår längre så att jag måste åka hem till Fritzon för att bada henne vintertid. Det betyder att det blir rätt mycket kläder på inför hemfärden i kall bil...
En inte fullt så nöjd och glad liten Eddi. Fast JAG tycker att hon är fasligt söt i 3 täcken och "fulluva":-)
Dagen efter badet såg hon ut så här, och fick denna kritik av domare Kjell Svensson:
Trevlig tikvalp med goda proportioner. Bra skalle och nosparti. Fint uttryck. Välansatta öron. Tillräckligt vinklad skuldra, välformad bröstkorg. Fin rygglinje. Något smala lår, mycket päls. Rör sig med god steglängd, men kunde ha mer driv. Trevligt visad.
Hon vann valpklass 2 med HP, och placerade sig sedan som 3:e bästa tikvalp av totalt 11 st. Stort grattis till Letty, Blue Runes Under A Violet Moon, som knep platsen före Eddi. Eftersom jag inte köpte något program hade jag dålig koll på vilka övriga valpar som var där. Men det var trevligt att se att alla var frimodiga och glada, så grattis även till övriga - oavsett hur ni placerade er!
Lilla söta Letty nyss fyllda 5 månader
14/1 Igår var jag ner till Uppsala...
..för att göra en hjärtundersökning på Aragon. Anledningen till att jag ville undersöka honom är inte att han har problem, utan för att jag vill göra vad jag kan för att utesluta ärftliga belastningar. Humlan, Aragons mamma, fick jag ju lov att låta somna in för 11 månader sedan. Hon hade då ett massivt förstorat hjärta, något som troligen - men inte säkert - hänger ihop med den allvrliga infektionen hon hade i tåbenet sommaren innan. Det var på vippen att hon behövde amputera en tå, och hon gick 40 dagar i sträck på penicillin.
Eftersom Crikey står näst på tur att få en kull vill jag därför försöka försäkra mig så gott det går att Humlans hjärtfel var pga av skada och inte ärftliga faktorer. Därför fick Aragon, som ju är pappa till Crikey och Humlans son, en grundlig undersökning med ultraljud av hjärtspecialisten Jens Häggström på SLU. Eftersom Aragon har hunnit bli 5,5 år är chansen större att se ev. ärftliga problem, än om jag undersökt Crikey som bara är 2,5 år.
Hur gick då undersökningen? Jodå, Aragon var fullt normal och visade inga tecken på hjärtproblem - vare sig ärftliga eller andra. Han var inte 100% tät i klaffarna, men nästan. Att klaffarna blir lite mindre spänstiga med åldern hör till, så han fick en stor OK stämpel. Så nu är jag dryga 2000:- fattigare, men det känns helt ok att gå vidare med avelsplanerna på Crikey. :-) För hennes del fattas det nu bara en ögonlysning så är hon klar med alla hälsoundersökningar.
Efter Ultunabesöket tog jag med mig Aragon hem till Manuela. Han var i stort behov av trimning, så jag slog 2 flugor i en smäll och var lite social medan jag trimmade honom. Det fanns 2 extra pluspoänger med att göra så. Dels slapp jag släpa med ett trimbord, dels var Manuela snäll och hjälpte till att avpälsa Aragon. Jag är nämligen lite justerad i högerhanden efter att ha förlorat slaget mot kniven när jag skulle dela på en ost i måndags. Istället för att byta till en bättre kniv för uppgiften, klantade jag till det hela så pass att jag fick in kniven djupt in i tummuskeln. :-( Typiskt fall av; Är huvudet dumt får kroppen lida... Nåväl, jag kan dock använda handen igen nu, om än i något begränsad omfattning. Att Manuela hjälpte till med sax och ryckning var guld värt, för annars hade han inte blivit klar. Tusen tack för hjälpen Manuela!
Före och efter trimnig. En viss skillnad kan man väl se...? :-)
Nysnaggad och uppställd.
Det är synd att jag inte tog kort på svansen innan trimningen. Det såg ut som en vit och svart dammvippa :-) En sådan där som man gör statisk så att den drar åt sig damm. Jag var lite sugen att prova göra Aragons svans statisk, och sedan skulle han kunna gå runt och dammtorka bara genom att vara sitt vanliga glada jag. Hmmm, det tål att tänkas på om man inte ska prova nästa gång han är hårboll :-) Då skulle Åse inte bara få hjälp av Aragon med dagbarnen, utan även med städningen. Vilken lycka! En städhund skulle jag också vilja ha...
5/1 GRATTIS D-KULLEN...
..på 2-års dagen!
PimPim (Dipped Tip)
Dante
Dusty
Wilma (Dakota)
Daiquiri
Bella (Daichi)
Doccen.
31/12 Gott Nytt År önskar vi alla!
Klicka på kortet så kommer du in till ett galleri med snömonsterbilder från idag. Bildtexter får vänta till en annan dag :-)
29/12 Julfirandet är över och...
..vi har några dagar vardag när både jag och husse är på kontoret. Eftersom det är rätt kallt får de stora hundarna vara inne hemma, och Eddi får följa med som kontorshund. Det gillar hon!
Julen har varit lugn och mysig, med varma brasor i både kaminer och kakelugn. Fritzon och Tante Celinn kom och bodde några dagar. Det var skönt att ha dem hemma en stund, men jag saknade Kim. Mycket vill ha mer...:-) Nåväl, Celinn njöt i fulla drag av att vara ute på landet en stund eftersom hon här kan få hoppa runt lös trots att hon är stendöv. Det är inte helt fel med alla mjuka hundplatser som finns att välja på för komfortabel middagslur heller :-)
Cockrarna knör som vanligt ihop sig, men ibland undrar man varför ALLA måste rymmas på samma puff?! Här ligger Bissett, Crikey, Pyssla och Eddi och sover tätt, tätt tillsammans. Bissett har ett visst överhäng med rumpan - men det SKA gå att ligga med de andra! Tine är den enda som fattat att egen korg gör att man kan bre ut sig som man vill :-) Ja, och så Tante Celinn förstås.
Snön är väldigt populär bland hundarna, speciellt Eddi och Pyssla älskar snö...
..syns det?
Ibland har man tur och hinner knäppa ett kort när det är lite paus i busandet :-)
Här är Eddi väldigt sugen på...
..ett ben som Tine tuggar på. Hon skulle dock aldrig komma på idén att stjäla av Tine..
Pysslingen har ett eget ben gömt i leksakshögen...
..Pyssla inger å andra sidan inte samma respekt som Tine...
..och det tar inte många sekunder för Eddi att dyka ner och sno Pysslas ben.
Ska det vara så här?
Nä, jag får lov att åtminstone SLICKA på mitt fina ben!
Sedan gick Pyssla iväg och lade sig att sova hos Bissett, och då lämnade Eddi naturligtvis benet. Det är ju inte alls lika roligt om ingen annan också vill ha det :-)
Så till sist ett kort på årets julgran - en liten i kruka! Äntligen en levande gran som inte tar massor med plats, och som är enkel att slänga ut på 20:e dag Knut! Tyvärr har den inte fått några ljus i år, men till nästa år ska jag ha fixat en tillräckligt liten ljusslinga. För detta kommer att vara min melodi i fortsättningen!
Gott slut, och GOTT NYTT ÅR!
22/12 Julen och slutet på 2009 närmar sig...
..med stormsteg, och man kan inte låta bli att reflektera över det gångna året. Jag är glad att min mamma fanns med så länge, och att vi fanns vid hennes sida när allt tog slut. Att förlora en älskad förälder kommer aldrig att vara lätt, men min mamma lämnade många ljusa minnen efter sig. Jag är glad över att jag fick förmånen att leva nära en sådan outstanding stark och godhjärtad människa.
Jag är också glad över att alla de tre hundar vi förlorat under året har fått finnas i våra liv. De har var och en varit unika personligheter som skänkt massor med glädje. Det enda jag önskar är att åren hade fått bli fler.
2009 kommer i min bok att vara ett sorgens år, men också en påminnelse om att ta till vara de dagar vi har - man vet aldrig hur många man får!
Så istället för att gräva ner sig i det vi inte kan ändra på får vi göra en "Pyssling" - dvs Fånga Dagen! Njuta av familj, vänner och allt underbart som omger oss. Alla småsinta människor, motgångar och annat elände som drabbar oss får vi ta som en del av livets läxa - det måste vara motförslut ibland för att vi ska uppskatta vanlig vardag också...:-)
Tack alla vänner för att ni finns, jag uppskattar er oändligt!
Här hittar ni länken till årets julkort, både de jag gjort och de jag fått.
16/12 Tusen tack till...
..alla som har hört av sig på ett eller annat vis och beklagat vår förlust. Ingen nämd, ingen glömd - det värmer oavsett hur ni hört av er!
Igår fick Pyssla och Crikey prova på hundsim för första gången. Ingen av dem var väl speciellt nöjd, men de simmade duktigt när de insåg att det var det som bjöds. Tyvärr låg både kameran och filmkameran kvar på jobbet, men det blir nog fler tillfällen att fota efter jul. För även om bägge tjejerna var måttligt imponerade av tilltaget att hiva i dem i en bassäng, så ser jag en massa fördelar med att simträna under vinterhalvåret. Nu när jag har hittat ett hundsim bara 3 mil hemifrån så får damerna vackert finna sig i att simma runt då och då.
Eddi fick också följa med till badet, men inte simma. Hon sprang dock runt lös, och hade vi inte hindrat henne så hade nog hon hoppat i alldeles själv. :-) Hon tyckte att det såg mycket spännande ut att simma runt i bassängen, och ville gärna göra Pyssla sällskap. Nu fick hon vänta till duschningen efteråt. Då passade hon på att klämma sig in i duschhörnan medan Pysslingen shamponerades. Hade hon fått hade hon klättrat upp på trimbordet också när Pyssla fönades efter badet. Goa Eddi! Allt som Pyssla gör vill även Eddi vara med på. Nästan som om hon fattar att Pyssla har förlorat sin bästa kompis. Eddi och Pyssla har ju lekt mycket även innan Asta dog, men nu är de nästan som siamesiska tvillingar.
Och så till sist en ny bild på Pysslingen i Östersund . Den är tagen av Stina Yron Lund, kennel Tans & Tins TACK!
10/12 Elände...
..brukar komma i skov om 3 - så även denna gång.
Först hörde Doccens matte av sig och talade om att han har börjat få ont efter stora ansträngningar. Det visade sig att han har problem med höfterna. Inte roligt alls, framför allt inte för husse och matte.
Nästa dråpslag kom några dagar senare när Dantes matte hörde av sig och talade om att Dante konstaterats ha hjärtsjukdomen DCM. Man har trots stor forskning inte så stor koll på om det är ärftligt eller inte, och isåfall - hur. Dante hade fästingburen sjukdom en stor del av sommaren, och det kan vara den utlösande faktorn eller anledningen. Hur som helst har jag beslutat att Bissett inte ska ha någon mer kull. Hon har fått mentalt helt fantastiska avkommor, och det är inte säkert att hon har någon större del i dessa tragedier, men det vore oansvarigt att bara anta att det beror på slumpen. På plussidan är att Dantes hjärtfel än så länge är litet och att han kan leva som vanligt utan mediciner. Jag hoppas innerligt att det får förbli så i många år!
Den 3:e tragedin kom i måndagskväll när vår beagle Asta rymde från tomten. Vi bor granne med en järnväg och det bar sig inte bättre än att hon på tillbaka vägen blev påkörd och dödad av tåget.
Asta var klassens clown, en go & snäll hund och Pysslas bästa kompis. Vi saknar henne mycket!
